“Division 1 Östra (Säsong 27) - SL
-----------------------------------------------
Postmodernismen har gjort världen mycket gott, men även en ganska irriterande otjänst. Allting har blivit så sjukt relativistiskt att det egentligen inte går att påstå någonting längre. Att ha tur eller otur i Blood Bowl verkar t.ex. ha blivit ett mått på om man vinner matchen eller inte. Det spelar tydligen inte så stor roll hur man vinner den och man kan tydligen inte ha tur och ändå förlora en match. Eller så kan man det. Det beror ju på vilket perspektiv man har och inget är ju rätt eller fel längre.

I den här matchen bjöd Okända Hjältar på en spelstil som jag med mina mest återhållsamma ord skulle beskriva som riskabel. Det var högar med -2d blockar, följda av ännu fler 1d blockar, massor med dodges av spelare utan dodge osv. Det var en följd av att jag i min tur hade ganska stor framgång med mina mighty blocks blockar. Och framför allt att de Okända Hjältarna missade sina 3 KO slag i halvtid.

Om man väger turen i att lyckas få KO eller värre med mighty blow mot AV 8 mot att dra till med en serie 3 och 4+ dodgar, -2d blocks, lyckade pick-ups osv. för att erövra bollen ur lägen som ser allt mer omöjliga ut, vilket Sergei i andra halvlek tog till i princip varje runda när hans allt färre spelare lyckades stoppa NERIGs framfart så anser ju jag att det sistnämnda kräver mer av att man har tärningarna eller slumpen på sin sida. Väger man dessutom in att jag i princip hade 0 % lyckade dodges och stod och missade pick-ups i ett par rundor trots re-rolls så bör det väga över ännu mer till min fördel. Men så var det ju faktiskt så att jag med mina 10 eller så spelare mot Sergeis 7 och som sedan blev 4 eller 5 lyckades vinna matchen. Och då är det tydligen så att man i denna relativistiska värld förlorar sin möjlighet att hävda att man faktiskt inte var den tursamma parten. På samma sätt tycks turen jämna ut sig beroende på hur man får tag på bollen. Om jag har en spelare med bollen mer eller mindre i en bur av andra spelare och en ensam spelare med fantastiska tärningsslag tar sig igenom och får ner min spelare och dessutom lyckas plocka upp bollen, då upphävs tydligen det fantastiska i den bragden om mina 4 spelare runt honom i nästa runda tar tillbaka den. Det där är en form av relativism som jag ännu inte har lyckats bemästra. För mig ser det mer ut som argumentationen hos någon som är ganska osportslig.

I avslutning till detta lilla försvarstal mot ohejdad relativism så vill jag säga att ja, jag hade tur vad gäller andelen blocks som ledde till KO's eller cas. Det var över medel. Men å andra sidan hade hela mitt lag stympat ut sig själv om jag hade försökt att dodga eller blocka med den stil som motståndarlaget gjorde. Och i slutändan så går Sergei ifrån matchen med 2 MNG medan jag fick min ST 4 beastman nigglad och en lineman dödad. Så det blir en liten relativistisk slutkläm i försvaret mot relativism. Fyndigt va?

Nästa vecka återkommer NERIGs filosofiska panel med en diskussion om sanningen finns över huvud taget och vart den i sådana fall kan befinna sig.

Edit: Jag idiotförklarade dig aldrig. Jag störde mig bara på ditt hyckleri. Efter varje vansinnig manöver (som för övrigt innehöll väldigt många fler tursamma tärningsslag än du redovisar) så erkände du själv din tur och nästan skämdes lite för vad du sagt tidigare, men varje gång jag återerövrade bollen så blev det plötsligt jag som hade tur igen. Om jag inte hade klarat att till slut, efter väldigt mycket om och men och misslyckade enkla tärningsslag för min del, lämna över bollen till spelaren som i T8 kunde springa in TDn så hade du antagligen varit enormt mycket mer ödmjuk än vad du är nu. Och då kan man ju undra vart skillnaden ligger. Var det den där sista hand-overn som var så tursam då?
Att det rann på i KO's är väl ingen direkt chock heller? Om man radar upp väldigt riskabla blocks och 4 och t.om. 5+ dodgar så är det väl ganska naturligt att man blir av med en del spelare? Det var ju inte jag som cas'ade ut alla...”