"Vi har samlats här idag för att ta farväl av en av de våra". Så börjar prästen denna afton...

Märta går ut på planen denna afton. Hon ser fram emot att ännu en gång få ställa sig på LÖBBL planen med sina kamrater och släktingar. Hon hoppas att idag är dagen då hon får känna segerns sötma för första gången...

Hon kommer ihåg glädjen i kamraternas blickar när de besegrade Junisarna. Hon kommer ihåg hur Korvgubben kom fram och gav henne en gigantisk kram och berättade om hur fantastiskt det var att få vinna en match.

Förra matchen fick laget kämpa för att lyckas få till oavgjort mot de hala fiskarna. Men i denna match, mot de blå, de som kallar sig för Smurfar, vad det nu än är. Så är det dags, det är dags för Märta att också får känna den underbara känslan av att vinna.

Matchen börjar bra. De flytta bollen säkert och Karla som är med dem för andra matchen i rad får tidigt ut en av Smurfarna. Men sen händer något märkligt, Märtas kamrater börjar falla och deras försök att flytta bollen tar helt slut...

När de gå till halvtidsvila är det ett decimerat gäng som ens orkar sitta och Märta kan konstatera att endast 7 kamrater står på benen när halvlek 2 börjar.
Märta och hennes kamrater bestämmer sig snabbt för att det är slut smurfat och att nu är det dags för Smurfarna att se hur halvriktiga LÖBBLare spelar. De stänger ner Smurfarna totalt och känner hur vinden börjar vända. Märta slår ner en av smurfarna och bollen är lös, Märta börjar till och med fundera på hur deras korta ben ska kunna flytta ner bollen för en egen score.
Hon vänder sig mot Eva som står snett bakom och säger. "Eva, tar du så röjer vi vägen, spring för att scora så håller vi dem stängen!"

I nästa sekund hör hon det otäcka ljudet. Stampandet från Hogatas gigantiska fötter hon hinner precis vända sig om och ser då näven som far mot hennes ansikte, sen blir allt svart...
[09:16] NiCeGuY - Kanaan BC: Eva sitter på bänken närmast kistan och gråter, hon tänker "Varför var det inte jag, jag borde varit den som stod där. Hon gjorde detta för mig, för oss, å ändå kunde vi inte scora inte ens för att hedra hennes minne."

Prästen avslutar bönen och Almen och Klätterträdet böjer ner sina långa grenar och lyfter upp Moster Märta. Långt upp i himlen, hon är högre en vad en halvlängdsbadare borde vara. De vandrar iväg och säger åt dem att Märta har förtjänat en trädlig begravning också.

Det är det sista någon ser av Märtas kista...

PS. Gamla Eken valde att sluta spela efter den bedrövliga insatsen mot fiskalverna och Almen fick kliva in i hans ställe. Almen gjorde vad hon kunde men matchen slutade 0-0

//PR byrån Sol-Timmen