“Efter den förra matchen mot de läskiga necrosarna kom ödlorna ganska nedstämda till matchen. Var det återigen dags att misslyckas med allt och inte få någon potatis med sig hem? Efter några trevande svordomar och käftsmällar insåg man förbluffade att förbannelsen från förra matchen hade gått över till motståndaren. Visserligen kunde man fortfarande inte skada folk, men saurisarna slog KO efter KO. Och med fältet rensat kunde de i princip överödliga skinksen springa och leka med den stora potatisen så mycket de ville. Visserligen berodde allting på tur, men coachen är ändå en smula stolt över att de små odlarna lyckats ta sig ur sin lilla depression. Storödlan blev lagets bästa spelare, mest för sin lagkänsla. Som en följd av denna känsla och berömmet blev han ännu bättre på att hjälpa sina vänner och stoltserar nu som guard.”