7th Sea Highlander av en sedan länge sedan splittrad klan. Kämpar sig ur minnesförlust, bredvid ett märkligt följe av hans nuvarande vänner som oftast verkar veta mer om honom än han själv.
Nygift med påökt på gång.
Har märkliga dolda smideskunskaper och är en av få som kan smida kallt stål.

Hârn. Save Knor präst. Ärrad gammal sjöman med dolda talanger och en aldrig sinande törst på kunskap.

Woodelf Arcane Archer

"The Hound of St Cuthbert"
Sometimes the world just stops moving and you find yourself wondering how you ended up here and how you became who you are.

Yanos Vernan used to be a bounty hunter with a purpose.

Criminals were everywhere and he was the one bringing them to St Cuthbert’s justice. He never wanted much out of life and was content on travelling the roads by himself trusting his well honed skills. Occasionally he spent time training new recruits at the church and his duties often required him to socialize in different taverns, but apart from his good friend Yenja, he preferred the times when he was alone.

His life suddenly changed when he met Jill

She was so different from him, a nobleborn used to the finer ways of the city, seldom travelling by herself and taking things for granted that he never even dreamed about.

By then Yanos was well known in the little town, but he couldn’t believe she would notice a simple man such as him.

Not even wanting a to be tied up by any woman, he didn’t even feel nervous the evening they first spoke and without knowing it he had got stuck forever in her net.

Of course secretly dating a nobleborn wasn’t without dangers.

With his skills they avoided notice for about a year. Yenja probably suspected something was up as he started avoiding missions that would take him far away from Cauldron, but true to her friend held up appearances.

It wasn’t to remain hidden for long.

Jill got pregnant and they were forced to act.

Yanos dressed up in formal gear and pleaded her parents for her hand. Despite his smooth tounge and polite ways a marriage to a commoner didn’t sit well with them and he was told he wasn’t welcome there or even near their daughter ever again.

They tried to send her away to distant cousins, but she wouldn’t have it their way and instead moved into Yanos little cabin in the woods outside the city walls.

Yenja agreed to marry them and for a few months they were happy.

Money were scarce however as they got nothing from Jill’s parents.

A large bounty took Yanos away for a few weeks and when he got back things changed abruptly again.

He came back to find his door bashed and his beloved ravished and murdered.

Rage awakened from the sorrow and he spent the next few months tracking down the heinous murderer.

Finding him he realized any punishment decreed by St Cuthbert’s law wouldn’t be enough and for the first time he took the law in his own hands slowly torturing the murderer over several days. Suddenly realising he was enjoying it far too much, he threw the murderer off a cliff.

It didn’t fill the void of his lost wife and unborn child of course and feeling empty he withdrew to his cabin, blaming himself for letting them come to harm.

He wouldn’t likely have survived the next few years without Yenja’s occasional visits and support.

Days were spent blaming himself and the gods for their cruel games. He never doubted St Cuthberts ways, but obviously his power here was limited or such things would never be allowed to happen.

His ponderings lead him to believe what happens in Oerth is a pointless game where our little deeds will not make much difference in the long run. There will always be criminals, injustice and strife, until the gods agree otherwise.

Justice is only what we make of it and St Cuthbert’s wise laws will not reach everyone in the end. Only those who follow him will be judged to see if they have been worthy and when that time comes Yanos is certain he will no longer be worthy.

But even though this is likely the reason Yanos would give himself and others who ask why he quit his life as a bounty hunter, in his subconscious an even greater fear hold him back. The fear of the feelings that emerged when he took the law in his own hands…

People started talking about him as the crazy hermit and stories of him cutting litanies into his own flesh would likely have been all that remained, if Yenja hadn’t asked him to set aside his dread and sorrow to help an old friend and the Cauldron itself.

He didn’t really see the point, but she awakened the long forgotten feeling of duty that had been his core for most of his days.

He didn’t come back for Cauldron, he came back for Yenja, his friend who had always stood by his side.

With lost hope he found once again the only thing that remained to give him joy and somewhere in his subconscious the beast reawakened and laughed…

Sometimes the world just stops moving and you find yourself wondering how you ended up here and how you became who you are.

Yanos is too afraid to stop, to afraid the beast will swallow him whole.

Min DD bountyhunter har sedan dess dött och återfötts, som en bättre version av sig själv, hound archon som botgöring tjänar St Cuthbert på obestämd tid.
lvl 18 Paladin/fighter i Shackled City

Wizard -paladin of Tyr and noble of Cormyr

Rodi Gearik was en rogue-illusionist jag länge spelade i "A Land Far Away" NWN persistent world (ALFA).

Kinesisk halv-orc barbar med alltför få hjärnceller och en förfärlig odör.

En pigg och glad halvling druid som alltsom oftast red på sin hund Mina och samlade på fjädrar.
Dog på Occipitus.
Shackled City.

Swashbuckler-Abjurer-Abjurant champion i Savage Tides
Halvalv-halvflan, Swashbuckler och blivande försvarsmagiexpert.
Relativt mörkhyad med blont hår och gröna ögon. Gillar flashiga kläder och har nog mer än en gång kallats fåfäng bakom hans rygg.
AL CN. Tillber primärt Rudd en gudinna som hävdar att man med skicklighet och tur kan lyckas med allt.
Tillhör en halvalvsläkt som länge bott i staden och för ett par generationer sedan köpte de in sig i Noble quarter med pengar som Therlans farfar anskaffat till sjöss (oklart hur ).

En glad och till synes trevlig och välmenande knappt 30 årig man, som spenderat ett par år till sjöss för att lära sig hur man sköter båtar. Till grannarnas munterhet drog han sig inte ens från att ta i och göra riktigt kroppsarbete ombord ryktas det och Therlan sägs komma lika bra överrens med sjömännen som bland riktigt nobelt folk därhemma och i skolan.

Som sig bör klarade han studierna i sin ungdom med bravur även om det ryktas om att han var inblandad i nån "skandal" med en lärarinna. Han visade sig också ha magiska talanger som han nu med råd från magikerskolan försöker förstå sig på och utveckla.

Generellt positiv och tycks sällan tycka att något är omöjligt. Har ofta hört säga att han är menad för något stort, men brukar skratta bort det med en blinkning om någon frågar vad.
De mest närstående kan möjligen känna till att han primärt ämnar anskaffa ett skepp och en besättning för att få tillbörlig respekt i hamnstaden Sasserine och kanske tom att han sedan siktar högre än så.
Försöker bli inblandad i the Dawn councils arbete för att skaffa goda kontakter där.
Icke uttalat vill han få en riktig adelstitel för att kunna få större politisk makt, men man måste ju börja bygga nedifrån.
Att posten som Harbourmaster snart kan bli ledig eller att Lady Arabani ännu inte har någon make har dock inte undgått honom!

Har mot sin vilja varit tvungen att vara striktare ombord som kapten än han egentligen gillar. Försöker kompensera genom att ha tät kontakt med besättning och gäster för att kunna förutse ev problem innan de uppstår och samtidigt ihop med sin kusin hålla god stämning ombord.
Nu när han uppnått 1a steget i sin plan, hoppas han kunna återvända till Sasserine med åtminstone sin kusin och vår uppdragsgivare som beryktad upptäcktsresande och därefter fortsätta sitt avancemang inom stadens elit.

Halvalvs Rogue-cleric i Age of Worms


Lynn's tvivel (efter att Greyhawk förvandlats till en stad av wights)

-Förberedd?!
"Det är din plikt att vara redo när mörkret faller"?!
-Hur sjutton skulle man kunna vara förberedd på nåt sånt här?!

Tankarna var svåra att få nån reda på, där hon satt och försökte få värme i kroppen igen efter wightens otrevliga beröring.
De var tillbaka i det överbefolkade lägret några timmar från den fallna staden och stämningen kring brasan var dyster.

Bael kom förbi med lite varmt vin, som han räckte över med ett försiktigt leende.
-Du skall få se att det ordnar sig på nåt sätt! försökte han.

Även om just denna profetia inte lät särskillt trolig denna kväll var hon tacksam för hans omsorg och optimism.

Vad kunde de göra mot sådana mängder med vandöda?! tänkte hon en stund senare när vinets värme fått henne att sluta huttra.
Om de varit skelett eller vanliga zombies kanske men wights och kanske ännu värre?!

Hennes nya ressällskap såg också lite misströstande ut i eldens sken.
Jackyn hade hon sett nån gång i Diamond lake och han hade redan då verkat trevlig, men hans drag hade nu fått något hårt kislat drag, som hon tidigare missat. Han såg knappt ut att ens veta vad tvivel var, tänkte hon, men avbröts av att hennes ögon mötte hans.
Lynn försökte se lika lugn ut och gav honom ett uppmuntrande leende innan hon åter vred blicken till eldens sprakande.

Vlacul kom gående tillbaka och skimrade märkligt i brasans sken. Han var definetivt något utöver det vanliga, med sitt självklara självförtroende, märkligt tilltalande och skrämmande drag och genomträngande blick.
Att han var så trevlig och väl artikulerad, hade först överraskat henne, men hon hade snabbt lärt sig uppskatta drakättlingens ressällskap.

När han åter satt sig, bröt Lynn tystnaden.
-Nå vad tror ni vi bör göra härnäst?